”Husse, varför tror du hunden blev så ilsken, jag ville bara hälsa?”

De två damerna hade en varsin hund av samma sort, jag hann aldrig fråga vad det var för sort. Den ena damen tyckte du var så söt, så hon ville hälsa på dig och hennes hund gjorde det samma, sedan kom den andra damen fram och klappa dig och jag såg att hennes hund var lite skygg och inte vågade fram. Vi tog adjö och plötsligt var den skygga hunden fri och attackerade dig bakifrån, den morrade, drog sina läppar bakåt och visade argt sina tänder och var tillreds att bita dig i baken, som tur var kom ägaren snabbt till undsättning, fyade hunden, slog den på nosen och sade:”Förlåt, så här har aldrig min hund gjort förut.” Jag förlät henne och sa:”Gott och väl det hände inget allvarligt, men man kan aldrig vara säker på hur ens egen hund agerar mot andra hundar, de kan inte tycka om alla.”Hon svarade inte utan lommade iväg med sin hund. Husse tror att den skygga hunden blev avundsjuk på att hennes matte klappade dig och då hon kopplade sin hund fri vände den och sprang tillbaka för att ge dig en minnesbeta, som väl var misslyckades den.

”Tack husse, för att du räddade mig från den galna hunden, hade inte du samtidigt dragit mig från den, hade den huggit mig i baken. Kanske måste jag hejda mig lite och inte vara så framfusig?”

Just det, om det vore så väl, men känner jag dig rätt, så är det bortglömt vid nästa möte utom när du träffar den där galna hunden igen, då kommer du att minnas. Det ska bli intressant och se hur det utvecklas, hundens matte har då kanske lärt sig att inte släppa sin hund fri för snabbt efter ett möte.

”Visst var det fegt att angripa bakifrån, jag tycker man först ska möta varandra” face to face” och sedan om man är överens nosa baken!”

Det har du rätt i, men börja inte och släng dig med engelska glosor, svenskan duger gott åt dig, vad har du fått det där påhittet ifrån?

”Det kommer från dig, jag har hört att du drar till med det ibland, när du vill göra dig märkvärdig, svenskan duger till dig också och som hund är det helvete att höra alla möjliga språk, som man inte begriper!”

Jag kan säga dig att jag tycker detsamma, det är likadant för oss tvåbenta, då vi möter folk utifrån, som kacklar på och vi kan då inte fatta att de förstår varandra. Det gäller främst araber, dessutom gillar de inte hundar av någon anledning.

”Javisst ja, de tålde ju inte ens en död rondellhund för att den likna någon profet, som inte fick avbildas, de brände t.o.m. flaggor i protest, vad nu det skulle vara bra för, det begrep jag aldrig.”

Vem tror du gjorde det, det var helt obegripligt, men de visste något, som inte vi visste, men att sånt, som man inte vet ska ställa till sånt förtret, det är sannerligen obegripligt det med.

”Ja, de beter sig som galna hundar!”

Tyst för tusan, du kan bli ihjälslagen för mindre, det är inte yttrandefrihet där de kommer ifrån.

”Vad säger, du får man inte skälla på och om dom!”

Nej för tusan!

”Gillar dom inte hundar, så tänker i alla fall jag fortsätta skälla!”