”Vad roligt, husse tycker jag är en tålig hund, efter två timmar ute ville han gå in i lägenhetsvärmen och jag ville fortsätta att vara ute.”

Kom nu så går vi in Lizette, husse fryser om händerna!

” Nä, lägg av, vad är du för vekling, jag går utan skor i snön, så gnäll inte!”

Du begriper inte bättre. fryser du inte om öronen?

”Ingen risk, jag lyssnar mig varm, och ditt tjat blir jag också varm av, om inte så av frustration.”

Nu är du inte rättvis, jag har inte sagt ett ord på en lång stund.

”Nä, men jag känner vad som komma skall!”

På tal om skall, så mötte vi en man idag, som sa:”Sådana där hundar kan inte skälla!” Jag svara:”Det kan du ha rätt i, men min hund försöker, det låter som han hostar och fnyser till. Det är skönt med en tyst hund, det fick jag på köpet för jag kände inte till det.”

”Jag kommentera inte, begrep inte den där herrn att det är en fördel att slippa ha en skällande hund, men jag kan ge skall, då jag blir tillräckligt provocerad, men det begrep inte ni två kufar, de behövs lite mera innanför hjärnbarken, och husse har visat många brister, men jag håller inne med det, annars vet man aldrig vad följderna blir, för påhittig är han, men oftast inte till någon fördel. Idag t.ex. hitta jag torkat träck och det skulle han genast ta ifrån mig, vad skulle han ha det till, tänkte han ta det själv? Sen såg jag att han kasta bort det, då satte jag fart efter det och då drog den sadisten hårt i kopplet, så jag höll på att hamna på rygg, ibland undrar jag var gränsen går för djurplågeri?”

Lizette, vad förtjust du blev i den där lilla grabben med kälken.

”Ja, där var du hygglig och stanna, så jag fick leka med den lilla parveln, han tyckte om mig och vi kom bra överens. Han berätta att han hade hund hemma, men den var gammal och nu ville han, att hans mamma skulle ta med mig hem och jag ville följa med dom, men du sa nej!”

Var glad för det du, hade du följt med dem hade du blivit alldeles ensam hela dagen i morgon. Pojken går i förskola och föräldrarna arbetar heltid.

”De kunde släppa ut mig på morgonen, sen kunde jag vara ute hela dagen tills de kommer hem på kvällen.”

Du vet inte mycket om livet du lilla Lizette, du är visserligen vild men någon vildhund är du inte och dessutom har du kostat för mycket för att jag ska släppa iväg dig utan någon ersättning, så du får allt nöja dig med din gamla husse och ibland visar du att du tycker om mig, men det glömmer du när du har roligt ute.

”Husse, förlåt mig, men jag blev så förtjust i den där unga damen också, hon klappa om mig precis som om jag tillhörde henne, du skulle nog också trivas hos henne.”

Kära nån hundrackare, vi kan inte bryta oss in i andras människors lycka, fy skäms på dig, nu går vi hem och nöjer oss med hur vi har det.

”Ja, det får väl duga då.”