Ovanligt milt ute, efter en god frukost tog jag med mig husse ut på en promenad, jag ledde honom ner mot strandpromenaden för jag vet att han är förtjust i det området. Just på söndagar är det relativt många ute och går. Det tog inte lång stund förrän vi mötte en hel hundpatrull, ja det var 3 hundar och säkert 5 tvåbenta om jag inte räknade fel bland alla benen.
Jag nosade på alla de tre fyrbenta, det var två stora och en mindre knatte, som höll sig bakom sin matte. Den största var en Labrador, en vänlig sådan, jag skuttade runt honom i några korta anfall, men den blev inte uppspelt utan stod stadigt still och betraktade mina krumbukter, så jag traskade vidare med husse.
Sedan träffa jag en dam i vit kappa, som tyckte jag var så söt och hon klappade om mig och skrattade hela tiden. Henne ville jag följa efter men husse drog som vanligt åt motsatt håll.
Husse släppte mig lös och sa åt mig att följa honom, så jag gick hack i häl då han sa:”Du ska inte gå bakom, du ska gå på vänstra sidan om husse”, men det gjorde jag inte utan jag sprang från den ena sidan till den andra, för mig är vänstra liksom man gör vad man själv känner för.
Plötsligt sa husse:”Stanna” och kopplade upp mig , då förstod jag att han sett något.
Mycket riktigt på en sidogång kom en tvåbent med en fyrbent.
De tvåbenta pratade med varandra och den fyrbenta var en dvärgspets på 3 år och båda vi fyrbenta släpptes lösa.
Oj, oj oj, så roligt vi hade, vi jagade varandra, mest jagade jag och det gick undan.
När det är som roligast, så lägger sig husse i det hela och stoppar det lustfyllda, den tråkmånsen och jag blev kopplad igen.
Sedan tog vi en genväg över stora gräsytor och då var jag fri igen och fick nöja mig med att leka med husse.
På långt håll såg husse Anne-Marie och då sa husse:”Spring till Anne-Marie!” Jag skulle springa åt annat håll, men då ropade Anne-Marie ”Lizette” och då såg jag henne och rusade till henne, så hon fick klappa om mig. Anne-Marie är politiskt intresserad och skulle hem och skriva en proposition, som hennes parti ska lämna in till regeringen.
Hemma vid huset kom fru Palm fram med två flickor, som ville hälsa på mig, den största var orädd, så henne fick jag nojsa med, den mindre var reserverad och mer försiktig, så hon fick vara ifred. Fru Palm frågade om hennes son, som var på besök kunde få hälsa på mig senare och husse sa att det gick bra.
På eftermiddagen ringde det på dörren och Fru Palms son kom och lekte med mig. Han hade erfarenhet av en Engelsk Bulldogg Lillemor, som inte finns längre. Vid det laget var jag ganska trött, men vi hade trevligt tillsammans. Efter det mötet gick jag och lade mig utsträckt på parketten, som endast hundar gör.