”Husse, skojar du med mig, ska det där vara jag?”

Ja, det är en bild från 2017-10-08, då var du så här liten och söt och foglig, du satte dig på husses fot och följde efter mig var jag gick. Nu har du blivit så självständig och orädd, så husse måste hålla dig i koppel för jämnan, så länge det är is på Gamlebyviken, för jag litar inte på att du håller dig på land.

”Var inte så rädd husse, den bär säkert mig, jag vill så gärna hälsa på de där änderna därute vid iskanten.”

Nej för tusan, det går inte an, du får allt hålla dig på land, skulle isen brista och du hamnar i det kalla vattnet kommer du att kylas ner på några minuter och bli stel som en pinne och sjunka som en sten till botten.

”Sluta fantisera husse, en pinne kan inte bli en sten, det förstår till och med en hund, så försök inte med såna falsarier, jag tror du lyssnar för mycket på politiker i TV.”

Kanske det, men hur som helst får du stanna på land tills isen är bärkraftig även för husse.

”Hur länge dröjer det, ska vi vänta någon timma?”

Det måste vara minusgrader ytterligare några dagar, kanske isen bär till helgen.

”Jasså, då måste vi gå hem först, vi kan inte stå här och vänta så länge.”

Det har du rätt i, nu går vi hem och fikar!