” Jag såg en kvinna som stannat på vägen ner till sjön, jag drog allt vad jag kunde, jag nästan tappade andan i iver att nå henne så fort som möjligt.”

Lizette, lugna dig, hon har inte tid med dig, hon tittar i sin mobil.

Oh, en fransk bulldogg, finns det svarta, det visste jag inte, jag känner en Dolly men hon är gul, sa damen.

”Jag svansade runt henne och hon klappade mig och husse passade på att berätta om mig, att min far var gul och mor var svart och att jag var lik min mor och satt på samma sätt, som hon gjorde då husse var och hämtade mig. Damen berättade att hon höll på att sätta in musik och sång där Marianne sjöng, hon som var med i ”Stjärnorna på slottet” och husse tyckte också hon var bra. Hon sa vidare att hon var på väg hem och att hon varje dag går till och från arbetet utmed Gamlebyviken och att hon arbetade på rehab och assisterade sjukgymnaster i deras arbete. Kan vi göra sällskap, frågade husse? Hon svarade ja och så var vi plötsligt tre som knallade i riktning mot Västervik. Hon var öppen och språkvänlig och berättade att hon hade fritidshus i närheten av Scoutlägret Marsbäcken och att hon bodde i Västervik i närheten av Stora Hotellet och husse låtsades, som han visste var det var den luringen. Husse berättade att han flyttade till Västervik efter sedan hans fru gått bort och att han bodde i ett av de renoverade husen, förr tillhörande Norra sjukhuset, som Gertrudsviks Fastighetsbolag AB iordningställt. Vi gjorde sällskap och pratade om ditt och datt hela vägen och ibland hoppade jag mot henne och då sköt hon undan mig och sa: ”Vi har hälsat, så gå ordentligt hos husse” och husse tyckte det var bra, att hon sa ifrån. Vi gick ända fram till fotbollsplanen, det är 1,5 till 2 km, där vi vände och hon sa att hon hette Gun och vi kanske träffas fler gånger. Husse sa att han hette Lennart, han berättade också att jag skrev en egen blogg www.liz.fritzlennart.se
Jag får se om jag kommer ihåg det tills jag kommer hem sa hon med ett leende.”

Lizette, jag hade inte tänkt att gå så långt, vi har ju redan gjort den där rundan en gång tidigare idag, men damen var så trevlig och pratsam, så det gick av bara farten, du tyckte väl också om sällskapet?

”Hon kunde väl bli min matte om du skulle trilla av pinn, hon går ju en hel mil om dan, det skulle hålla mig i trim?”

Dra inga förhastade slutsatser din lilla fräckis, mig blir du inte av med så lätt.