”Husse, minns du något av nyårsafton?”

Varför frågar du det din spjuver?

”Inget särskilt än jag tyckte du var lite annorlunda, du hade så roligt åt mig och skrattade och tjoade, så jag bara undrade hur det var fatt?”

Du förstår Lizette, du är en så märklig hund och beter dig så eftertänksamt ibland, så att jag blir full av skratt.

”När då?”

Nyårsafton, då jag lade in dig i sovrummet för jag ville vara ostörd medan jag stekte oxfilén och lagade till den övriga maten.
Sedan då jag öppnade dörren för att släppa ut dig satt du med spetsade öron och tittade, som att du hade väntat på att få komma ut. Jag sa:”Kom då!” Du rörde dig inte hur fläcken, jag upprepade:”Ja, men kom då, du rörde inte en fena.” Jag stängde dörren igen och öppnade efter 10 sekunder och då stod du i dörröppningen och gick i slow motion ut i hallen. Du gör på liknande sätt varje gång jag stängt in dig ensam i något rum. Husse förstår inte varför du sitter alldeles still trots att jag kallar på dig? Förklara?

”Jag vet att du fattar dåligt, enkelt sagt är det jag som bestämmer då jag ska lämna rummet, inte du, mig kör ingen med, det borde du ha lärt dig vid det här laget.”

Jo då det gäller tvåbenta vet jag mycket väl att det är så, men uppriktigt sagt trodde jag inte det gällde hundar, hade jag vetat, vet i hundan om jag valt dig.

”Husse, du gjorde ett bra val, även om du inte begriper det, men hade din fru levt så skulle hon varit den som förstått mig!”

Det tror fan det, ni är lika envisa båda två, ni hade säkert gaddat ihop er mot mig. Jag hade en arbetskamrat, som hade en fru och två vuxna döttrar och han sa många gånger till mig:”Lennart, du vet inte hur bra du har det, säger jag något, så får jag tre, som sätter igång och kacklar, så det är lika bra att hålla käften. Då kände jag mig lycklig att endast ha en kvinna i huset.

”Då så, då har du inget att klaga över nu heller.”

Nja, men du gör likadant, när jag säger:”Kom så går vi ut, då sätter du dig bara och glor med spetsade öron, precis som du inte förstår ett skvatt vad jag har lärt dig, det retar mig att du gör så.

”Det är meningen det, jag bara ger igen, hur många gånger tror du inte jag retar mig på dig?”

Det tycker jag vi talar tyst om!

”Det förstår jag, hur besviken tror du inte jag var som inte kom i säng förrän 02.00 Nyårsafton, det retade mig, det var därför jag skällde ut dig!”