• Husse vad hände i natt?
  • Jag hörde en kvinna ropa på hjälp, därför rusade jag ut för att se vad som pågick och fick se, att en man attackerade henne. Hon måste ha hjälp, så jag angrep mannen. Han fick in ett slag på mig så jag stöp i backen. Nä, nu jävlar, sa jag till mig själv och antastade honom igen och åkte på en till så att jag åter hamnade på marken. Jag försökte resa mig, men kom inte upp. Mannen slängde sig över mig, på vägen ner sparkade jag honom i ansiktet och i bröstet och han föll blödande bakåt. Jag försökte åter resa mig, men han var snabbare trots sina skador och han slängde sig över mig i ursinne. Jag kastade mig åt sidan, så där som de gör i Vilda västernfilmer, fick ett slag i skallen och hamnade på golvet i fällknivsläge. Jag försökte resa mig, men kunde inte. Jag måste upp, så här kan jag inte ligga. Jag märkte att min armstyrka var svag och att hela kroppen darrade av ansträngning. Jag satt nu med hela min tyngd på vänstra benet med ryggen mot sängen i fastlåst läge. Med mycken möda och stort besvär, som i ”hej tomtegubbar” lyckades jag med smärta få fram det vänstra benet jämsides med det högra, sätta högra armbågen mot sängens ovansida och ta mig upp på benen och du Lizette tittade fram bakom sänggaveln, som ett fån, du gjorde ingenting.
  • Våga för böveln inte säga något efter det braket. Hur gick det, blir det någon morgonrunda?
  • Förlåt lilla gumman att jag skrämde dig, jag har mina nattliga eskapader, en gång sparkade jag min fru så hårt på benen, så hon skrek till mig: ”En gång till så blir det skilda sovrum, dig kan man inte ha i möblerade rum!” Det gick bra den här gången, men det är bra om du håller dig undan! Ibland undrar jag vilket som är den största faran för mig, jag själv eller Coronaviruset?
  • Det undrar jag också!
  • Du ska få din morgonrunda, något måste man tåla och haltar man på båda benen, så blir gången jämn i alla fall.
Ska det bli konstutställning idag?
Det tycker jag vi har, som om
växling till nattens äventyr!