Vänta tills vi kommer ut, då ska du få en omgång!
  • Husse ska vi inte gå ut snart och spela boll? Jag är trött på allt snack om dina gamla hundar!
  • Lugna ner dig, du kan gott lyssna lite på husse och inte se ut som ett frågetecken, då jag talar till dig. Jag vet att du förstår, så spela inte dum, du kommer också att bli gammal en gång!
  • Jag kan inte bli gammal, var har du fått det ifrån?
  • Du lever i nuet, men även den som lever i nuet blir gammal. Du får lägga ihop alla nudagar, så blir de till veckor, månader och år. Du har blivit 33 månader nu d.v.s. 2 år och 9 månader.
  • Åh fan, det visste jag inte!
  • Men nu vet du!
  • Ja, nu vet jag, kan vi gå ut nu då?
  • Ta med dig bollen så går vi!
  • Du har pumpat den för hårt, jag får inget grepp på den.
  • Husse tar den, sluta hoppa, du får den då vi kommer ut!
  • Jag ska ha den nu!
  • Det ska du inte alls, husse bestämmer!
  • Varför ska du alltid bestämma , hit med bollen!
  • Sluta hoppa, annars kommer husse ge dig en avhyvling!
  • Vadå avhyvling?
  • En klatsch där bak!
  • Gör det, något ska man tåla!

Väl ute på gräsmattan kickar husse bollen och jag far efter den,. Varje gång jag sätter nosen till den rullar den vidare och jag fortsätter jaga den. Ibland blir jag tvungen att stanna upp och hämta andan. Det tar på flåset och husse gastar:” Kör på Lizette, kör hårt, vila får du göra då vi kommer hem.”

Efter ett hårt träningspass kopplar husse upp mig och vi tar en promenad i skogen. Nu har ormarna vaknat till liv. Två snokar hängde över ett stenröse. Honan var störst och hannen hängde på henne, den var bara hälften så stor som honan. Deras gula fläckar syntes mycket tydligt på sidan om huvudet. De bekymrade sig inte då vi stannade och studerade deras kärleksakt.