”Husse vad är det för något med ljus i håret?”

Varje år den 13 December firas Luciadagen runt om i Sverige! Förr var det en mycket stor högtid och flera veckor före denna dag utlystes en tävling, där folk fick rösta bland ett tidigare utvalt antal ofta unga, söta flickor i tonåren. I varje stad i Sverige, som hade en lokal tidning förekom en sådan tävling och det var mycket eftertraktat bland flickorna, att få bli årets Lucia, som ofta resulterade i en fortsatt karriär, som mannekäng eller skådespelerska.
Oftast blev resultatet ,att den mest blonda och vackraste valdes och om hon inte kunde sjunga gjorde inget. Lucia skred fram i tystnad och tärnorna sjöng Luciasången.
Nu har detta synsätt radikalt ändrats, det skall inte längre vara utseendet,som avgör utan allas lika värde predikas i alla möjliga sammanhang, så nu kan vem som helst väljas, vem som väljer vet inte husse längre. Ett krav, som kvarstår är att Lucia ska vara vitklädd och ha ljus i håret.
Vem vet kanske det snart kommer krav på svart klädsel med slöja utan ljus för att tillfredställa det växande släktet muslimer, som växer okontrollerat i vårt land, då kommer Lucia att likna dig Lizette, din lilla svarting!

Västerviks tidningens chefredaktör har uttalat sig att fenomenet är på utdöende och att det inte tillstår ett modernt Sverige 2017 att utseendet ska avgöra vem som blir Lucia. Han tror förr på att ett sångprov efter en inspelad video ska vara utslagsgivande. Lite märkligt, då det tidigare framstod som vanligt att Lucia skred fram i tystnad.
Tiderna förändras och det digitala utbudet är så stort att traditioner löper risken att försvinna och vi får ett gråare och tristare kommunikationssamhälle. I framtiden kan vi räkna med att människorna inför julen samlas, men glömmer att umgås vid matbordet för att surfplattor och Iphone bjuder på matlagning direkt framför nosen.

”Sa du nosen, ja kom husse så sticker vi ut, så jag får nosa upp lite nyheter!”

Jaha, du fångade upp ett ord i alla fall om min berättelse om Lucia?

”Ja, men det dröjde länge innan du kom fram till något väsentligt!”