• Husse är jag din första hund?
  • Nej, nej, du är den fjärde.
  • Var har du de andra, har du ätit upp dem?
  • Nej för tusan, i Sverige äter vi inte hundar, jag har haft dem precis som dig, som sällskapshund.
  • Varför har jag ingen matte, det har ju Elvis?
  • Hade min fru levt, hade du haft en matte, jag kan visa dig vår första hund med sin matte, om du vill?
  • Ja, gör det!
Min fru med Knaster.
  • Vilken goding, det är ju en hanne!
  • Ja, här är Knaster bara 5 veckor. Han förlöstes med kejsarsnitt, hans mor dog då han föddes, det var därför vi fick ta honom så tidigt, han fick däng av några äldre valpar i en annan kull. Knaster blev en mycket fin och uppskattad hund speciellt bland folk i Stora Hummelvik på Rönö. Vad tycker du om min fru då?
  • Hon ser snäll ut, kan du inte ta tillbaka henne?
  • Nej, hon är borta för alltid, hon finns bara i mitt minne.
  • Bara i ditt?
  • Nä, hos alla som kände henne, hon var en god människa.
  • Blev hon uppäten?
  • Nej, hon blev sjuk av ålder och dog..
  • Hur gammal blev Knaster?
  • Han blev 11,5 år.
  • Dog han så ung?
  • Ja, men du blir nog äldre, ont krut förgås inte så lätt, sa min mormor. Hon syftade på morfar, han blev gammal. Vill du se Knaster, som vuxen?
  • Ja, det kunde vara kul!
Knaster på Rönö.
  • Vilken goding, varför dog han?
  • Han hade gjort sitt.
  • Vadå sitt, det säger du åt mig varje dag?
  • Ja, men du har inte gjort ditt.
  • Vad menar du, jag förstår inte?
  • Lilla gumman, du har inte suttit färdigt än.
  • Hur länge ska jag sitta då?
  • Det blir nog tio år till.
  • Oj, då går jag och lägger mig igen.