”Husse, har du gjort bort dig någon gång?”

Många gånger, det har varit en specialitet, speciellt i unga år och det är av misstagen man lär sig sägs det. Idag gör ingen misstag längre eftersom ingen tycks skämmas längre över de gånger de gör bort sig. Mitt senaste klavertramp var igår då jag sa att mina föräldrar var av samma kön, hade morsan läst det, då hade hon luggat mig, hon var sträng då hon satte den sidan till. Tyvärr var det inget tryckfel utan felaktigt uttalande, och du skrev som jag sa.

”Det är klart jag citerar dig sanningsenligt i min blogg, jag vågar helt enkelt inget annat!”

Oj då, har jag skrämt dig?

”Räcker det , att man säger ”kändis” för att få igång dig, så bör man nog dra öronen åt sig så att man inte blir hörselskadad, jag tycker inte jag fick något svar på när du har gjort bort dig, du slingra dig med allmänt babbel.”

När jag var valp som dig, så hände det en vårdag att en grannflicka var ute och gick med sin lillebror, som låg i en vagn med sufflett. Jag vet inte vad som flög i mig, jag slog näven i suffletten och den sprack sönder. Flickan blev förtvivlad och gick hem och berättade för sina föräldrar, som tog kontakt med mina föräldrar och krävde ersättning. Då fick jag skäms, dels inför hennes föräldrar och dels inför mina egna och pappa fick betala kalaset. När vi kom hem sa han till mamma:” Att det var tur att vi tog en drulleförsäkring på den där busungen, det har jag aldrig behövt göra för de andra grabbarna!” Då fick jag skäms igen för att jag var den ende som behövde en sådan.” Jag satte aldrig mer näven i en sufflett.

”Har du tagit en försäkring på mig?”

Ja tyvärr, du tillhör den sorten också, som behöver en försäkring. Nu när du frågar får jag kolla om ”drulle” ingår ibland är det tillägg för drulligt.

”Gör det för bövelen, om jag råkar bita fingret av någon i pur glädje.”

Då räcker det inte med försäkring, då anses du allmänfarlig och kanske måste tas bort.

”Varför blev jag hund?”

Vi kan inte bestämma våra föräldrar, det får vi leva med.