• Godmorgon Husse!
  • Godmorgon Lizette, vad roligt att du hälsar först för en gång skull.
  • Tycker du?
  • Ja, det tycker jag. Det betyder, att du förstått, att visa aktning för den som är äldre och har mer livserfarenhet.
  • Jasså, det visste jag inte.
  • Men nu vet du, det är så man lär sig och lever man tillräckligt länge blir man vis.
  • Vad då vis?
  • Man behöver inte fråga så mycket jämnt och ständigt, för att man vet redan.
  • Det är väl inget fel att vara frågvis?
  • Nä, det är inget fel, det måste man vara, annars blir man aldrig vis.
  • Då frågar jag dig Husse, hur många kvinnor känner du?
  • Det vet jag inte!
  • Vet du inte, men vet du hur många du har känt?
  • Ja, det vet jag!
  • Vilka är det?
  • Det kan jag inte räkna upp, det är för många.
  • Har du haft så många?
  • Inte på det viset, du frågade hur många jag känt.
  • Är det inte samma sak?
  • Nej, det är inte samma sak, du är mycket för frågvis.
  • Talar du inte om för mig, om vad som är skillnaden mellan att ha känt och ha haft en kvinna, så håller jag med din fru.
  • Du vet väl inget om min fru?
  • Du har ju berättat, att hon uppmanat dig gå till doktorn, för att du inte är riktigt frisk.
  • Ja, men jag gick inte till doktorn, för att jag ansåg att jag var frisk och då behövs inte någon doktor.
  • Men hon kände dig kanske bättre, än du kände dig själv?
  • Det tror jag inte.
  • Där ser du, du tror alltid du har rätt, minns du inte vad hundpsykologen sa?
  • Hundpsykologen var ju inte riktigt frisk, han var ju dum i huvudet.
  • Det var ju det din fru menade, din klantskalle.
  • Nu kniper du käft, annars ska jag lära dig veta hut, du blandar bort korten.