Så länge det finns motstånd ger jag inte upp. Husse gav mig ett kattkoppel, som han band fast i en stol, det där har jag slitit och rystat i minst en halvtimme, jag vet inte så noga, men så kom husse och lösgjorde det och lät mig få det och springa iväg. ”Det är din belöning”, sa han efter allt slitet.
När vi var ute idag, så stretade jag mot, så husse blev trött på mig och sa: ”Du måste vänja dig och vara ute även om det regnar och blåser”. Efter en kamp om vilken väg vi skulle gå, jag hemåt och husse bortåt hade han tur att det kom två hundar ut från en byggnad åt det håll han ville och då gick det undan för de verkade intressanta. Jag nosade först på en stor hanne, men efter den nosningen fortsatte hannen utan att visa något intresse av mig. Nästa vovve var Wilma och vi lekte bra ihop trots att hon var 3 gånger så stor än mig. Jag skuttade omkring henne och hon gjorde likadant, så vi snodde in oss i varandra, men Wilmas matte var bra på att reda ut begreppen. Husse berättade för Lena, Wilmas matte heter så, att jag inte ville vara ute i regnet och då sa Lena att hon hade ett regnskydd, som hon inte använde och det kunde jag få. Husse tackade ja. Jag hade redan ätit lunch. så efter det mötet gick vi hem och jag trynade in av trötthet på mattan bredvid husses fötter, medan han tittade på TV2 Forum. Jag bryr mig inte om den politiken de sänder där.
På eftermiddagen var vi ute på ett friområde, där jag fick springa lös och där följde jag husse hack i häl och emellanåt tampades vi, och det är så roligt. I ivern hamnar jag på rygg och husse kliar mig på magen och jag greppar honom med alla fyra tassarna och nafsar efter hans händer, men liksom inte når dem i det läget.
Innan husse släppte mig fri, satt jag så här fint och väntade på att friheten skulle komma och sen satte jag sån fart att husse inte kunde fotografera när jag hoppade omkring hans fötter.