”En solnedgång några dagar innan husse berättade att vi skulle segla till Idö med familjen Palm och ett par av deras bekanta. Seglatsen gjordes tisdagen 26 juni och jag blir bajsnödig varje gång jag ska ombord i båten, som väl är gör jag ifrån mig på land innan det är dags att lyftas ombord.”
Det är förskräckligt vad du bajsar, du bajsar mer än vad du äter, sa husse med syrlig röst.
” Han ska vara tacksam att jag håller tätt ombord, vilket inte han kan skryta med för motorn ombord läcker bränsle även om det är i liten omfattning. Före avfärd fick Conny hjälpa till att torka rent och det kan inte sägas vara gästvänligt, men husse är som han är, ingen planering, bara att göra det nödvändigaste i sista stund, att någon vågar segla ut med honom förvånar mig, jag skulle aldrig göra det frivilligt, men jag har inget val, mig lyfter han ombord även om jag gör mina försök att slippa äntra hans båt. Vi gick med motorgång ut och det tog 1,5 timmar till Idö, vilket innebär i snitt en fart på 3 knop. Connys fru Kerstin gav information om Idö, medan hon också berättade om de holmar vi passerade på vägen ut. Hon har ett förflutet, som reseledare och erfarenhet av att presentera data. Familjen Palms bekanta var Stefan och Lena. Det blev en intressant bekantskap och Stefan läste med intresse sjökortet och följde rutten med fingret på kortet till Idö. Conny tog han om förtöjningen när vi kom fram och instruerade om hur den befintliga mooringen skulle användas för akterförtöjningen. Stefan hjälpte till att dra båten i rätt läge. Detta var nytt för husse, så nu fick han lära sig något nytt. Vi gick iland och styrde våra steg till restaurangen, och Stefan tyckte att sjöresan var en trevlig upplevelse och inbjöd oss till bords och att han stod för notan. Alla tackade jag och efter lite dividerande över menyn var vi eniga om att välja Idö-låda, som bestod av sill, lax, ål, rökta räkor, sallad och färsk potatis. Dryck vin eller öl. Jag såg riktigt hur husse njöt av den goda maten. Efter den gemytliga måltiden bestämde vi oss för att segla tillbaka med enbart storen hissad och alla uppskattade tystnaden. Det tog ungerfär samma tid för segel som med motor och allt gick snabbt och väl i hemmahamnen tack vare Conny och Stefans insats. Husse hade en lat dag vid rorkulten och jag var glad att äntligen få komma iland igen och komma tillbaka till mitt trygga hem.”