Husse är en luring!

Tro mig eller ej, men ta en titt på bordet, ser ni de små godbitarna som ligger där, det är torkat lammkött. Jag kommer inte åt dem, men jag känner doften och vet att de ligger där. Förbaskade husse, han tror att han kan lura mig. Han borde läsa mer om hundar och deras förmåga. Hundar kan både andas in och ut samtidigt, samt känna dofter mycket utöver den mänskliga förmågan. Husses telefon ringer, han svarar, sedan säger han, det är Annemarie. Jag blir som galen, jag far omkring som en osalig ande, jag vill ut, sno dig på husse! Lugn lilla gumman, inte nu om 15 minuter ska vi gå ut bestämde jag med Annemarie.

Dessa tvåbenta sölkorvar, ingen aktion, bara lugnt lunka kring i lägenheten precis , som ingenting hänt, jag blir så frustrerad, fattar han inte gubbstrutten att jag vill ut nu. Efter 10 minuters lång väntan går han äntligen ut i hallen och trycker ner luvan över huvudet, tar på sig kängorna och jackan. Denna procedur med påklädning fattar jag inte, vad ska det vara bra för när han tar av sig varje gång han kommer in igen. Lustigkurrar, de där tvåbenta, jag kliver ut som jag är, de där procedurerna har jag inget behov av. Jag har pälsen på både ute och inne, det är inget jag kränger av eller på, den får sitta där den sitter, inte mer med det.

Äntligen ute, jag spanar efter Annemarie, var är hon människan? Var det en bluff? Husse avleder mig med att kasta slungbollen och den kan jag inte motstå, så jag kutar iväg och fångar den. Sen stannar jag och spanar efter Annemarie, det var väldigt vad länge hon dröjer. Husse kastar slungbollen igen, han ser att jag har annat i tankarna, och plötsligt ser jag en figur 100 m bort korsa över vägen. Där kommer Annemarie säger husse och jag far iväg som ett jehu, och slår säkert världens snabbaste man med några tiondelar, inget snack om den saken. Oj,oj, vad roligt, jag är alldeles från mig av lycka, jag vet inte hur jag ska bete mig, jag har glömt allt jag lärt mig, jag vill bara hoppa på henne ,krama henne och bli kramad. husse ropar Lizette, jag hör honom, men vem bryr sig om honom när Annemarie kommer. Han kan ta sig i brasan och hålla tyst, här hjälper ingen inkallning, han kan känna sig blåst den luringen, som gömmer lammköttet, då jag är sugen.

När jag lugnat ner mig gick vi alla tre på en promenad i skogen och avslutade med kaffe hemma på Sjöstadsvägen.