Efter förmiddagens promenad och lunch försvann husse. ” Hej då gumman, nu åker husse och vaccinerar sig mot influensa, det är ingen mening med att du följer med, det är skönare här än i bilen”.
Så satt jag där och stirrade mot dörren och inte begrep ett ord vad han surrade om. Efter 40 minuter var han tillbaka och frågade:” Hur har du haft det gumman?” Jag gick fram och nosade på´n för att kolla vem det var, det luktar inte husse om honom idag, han måste ha duschat med en ny tvål.
Han klappade om mig och klev in med orden:” Vad har du hittat på för sattyg nu då?”
Jag satte mig och titta, då han gick runt och kollade och det enda han hittade var en 2-liters plastpåse och inget annat. ”Duktig vovve”, sa han.
Husse tog sig en kopp kaffe, minst tre räknade jag till och sen slängde han i sig två ostmackor, jag fick ingenting. Till mig sa han:” Du får din mat kl. 16.00 gumman.” Det var ett väldigt tjat om gumman idag, jag heter ju Lizette, har han glömt det gubbstrutten?
Då han var klar med sitt kaffedrickande kopplade han upp mig och vi gick ut. Jag hade inte bestämt mig åt vilket håll vi skulle gå, så husse försökte bestämma, men jag stretade mot, så jag höll på att bli strypt och kräktes av ansträngningen. ” Du är hopplös, begriper du inte att det är bättre att följa med husse och ha löst koppel än att streta mot”.
Just då gick det förbi en tvåbent ute på Östra parkvägen och då följde jag efter den tvåbenta och husse efter mig. ”Vad bra att hon kom, så att du för en gång skull ska åt samma håll som mig” hörde jag husse säga.
Vi följde henne en lång stund, men hon var snabbare än oss, så jag började läsa ”Dagens Nyheter”, ja det heter så då vi kollar vilka andra fyrbenta, som varit ute under dagen och det gav snart resultat, så jag gjorde det där man ska göra ute och husse kommenterade, som vanligt ”Duktig vovve!”, så allt är sig likt.
Husse släppte mig lös och jag följde honom hack i häl, vid varje stopp attackerade jag honom och skuttade som en get omkring honom och försökte nafsa i hans händer. Han lurade mig flera gånger och slog till mig i bakänden med ett skratt. Det där retade upp mig, så jag nafsade till honom lite hårdare och då sa han till mig, nu försöker vi lugna ner oss lite gumman och så fortsatte han gå med mig hack i häl. ”Gå före, så jag ser dig”, sa husse. Det tar nog ytterligare några promenader innan jag förstår det där ”Gå före”. Därefter tog en paddlare min uppmärksamhet och husse kopplade upp mig, så att jag inte skulle hoppa i sjön.