• Husse, vem är jag och var kommer jag ifrån?
  • Det har jag berättat.
  • Berätta igen!
  • Mattias och husse åkte ner till en kennel utanför Göteborg där husse köpte dig.
  • Köpte du mig? Det är ju slavhandel!
  • Det säger man inte när det gäller hundar, det heter, att man förvärvar en vän att ta ansvar för och man förbinder sig till att ta väl hand om den. Jag ska visa dig vårt första möte. Här kan du se hur liten du var i jämförelse med din Mamma.
Lizette med sin mamma.
  • Oj, var jag så liten?
  • Ja, så liten var du, vill du se din Far?
  • Ja, det vore kul och se vad det var för en!
Lizettes Far.
  • Det där kan inte vara min Far, han är ju gulbrun?
  • Jo, det är din Far, det är därför du är randig.
  • Jag är väl ingen zebra.
  • Nä, men du har en kulör på pälsen, som benämns ”brindle”.
  • Okay, jag får väl acceptera det då. Jag tror du har blivit lurad.
  • Det fanns ingen anledning att lura husse, vi har fått en stamtavla på dina förfäder, den kan vi lita på och du är registrerad hos Svenska Kennelklubben.
  • Jasså, är det samma med dig också då?
  • Jag är också registrerad. I mitt fall är det hos skatteverket och i kyrkolängden. Nu ska du få se hur liten du var, då du kom till husse.
Du är bara lite större än min sko.
  • Oj,Oj, så liten och söt jag var, jag förstår att du föll för mig. Var jag dyr?
  • Ja, jag får erkänna det, men det söta försvann ganska snabbt.
  • Vad menar du med det?
  • Du är envis liten rackare. Lika envis som dyr. Jag kallar dig för motströms käring. Du är inget undantag, det gäller de flesta av din sort.
  • Man får det man betalar för. Ångrar du att du köpte mig?
  • Inte direkt, du är ganska rolig att leva med, men ibland önskar jag dig dit pepparn växer.
  • Det gör jag också, det skulle ge lite mer krydda i tillvaron!
  • Lizette, glöm inte vad husse sagt om uppnosighet.
  • Jag är inte uppnosig, jag är trubbnosig!
  • Det har du rätt i.
  • Jag har oftast rätt, det vet du.