Igår fick jag en utskällning. Vi var ute lekte med slungbollen och jag hade gjort ett tiotal turer och jag vände tillbaka till husse varje gång och han klappade om mig och tyckte att jag var så duktig. Den elfte gången stack jag åt ett annat håll och hörde hur husse gastade, men jag brydde mig inte. Det var andra grejer på gång och då är det bråttom, att hitta en plats, där man ostört kan göra ifrån sig, det borde även en husse begripa. När jag var klar rusade jag tillbaka till husse.

  • Var har du bollen?
  • Bollen, javisst ja, och jag stirrar husse rätt i ögonen.
  • Hämta bollen, sök!
  • Jag söker och söker och hör upprepade, hämta bollen. Fattar han inte att jag hört, jag är inte döv. Jag återvänder till husse och glor på honom igen.
  • Hör du inte vad jag säger, hämta bollen, är du dum i huvudet, nu får du skärpa dig. Du kan inte bara släppa bollen och sen inte veta var den är, någon jävla ordning får det va.
  • Jag fortsätter och glo på token, vilket gormande om en boll, det är väl bara att köpa en ny, vem tror han att han är?
  • Hör du lille skitunge, stick inte upp, utan stick och sök efter bollen, den där kosta 60 kr och det är den 5:e bollen du slarvar bort.
  • Är det så många, det hade jag inte aning om.
  • Hör du, försök inte vara rolig, det där är Olof Palmes ord då han fick reda på vad en liter mjölk kostade.
  • Jasså, hade han min kaliber på hjärna?
  • Nu var du rolig, kom, vi struntar i bollen, här har du en godis.

Idag har vi ingen boll att leka med och husse sa:” Jag har ingen lust att åka och handla idag, så nu får du klara dig utan.”

Jag fick tag i en käpp på en meter och sprang förbi husse och gav honom en smäll på benet.

  • Hör du, se dig för, hit med käppen!
  • Försök och ta den!

Husse sätter foten på den och får tag i den ena änden och jag har ett fast grepp i den andra. Dragkampen har börjat. Jag vet att att han inte har en chans, jag har mina knep, jag springer fram och tillbaka, åt ena sidan och sen till den andra, och då vrids käppen ur hans hand.

  • Lymmel, grymtar husse.

Jag drar iväg med käppen, och hade jag haft en svans, skulle jag stolt vifta med den, men man kan inte få allt. Jag är nöjd om jag kan lura och vinna över husse. Jag återvänder till husse och han lyckas greppa käppens ena ände och jag börjar dra. Då säger han plötsligt:”Loss!” Jag har inget val, jag släpper käppen, jag vet inte varför, jag bara gör det, husse tar den och slungar den 20 meter bort och jag far iväg och hämtar den. Det här gör vi minst tio gånger tills husse säger:”Nu slutar vi!” Han kopplar upp mig och vi drar hemåt. Väl hemma sätter sig husse och dricker kaffe, jag får inget, jag tittar på.

  • Titta du, säger husse, du får inget ändå, men det blir bättre längre fram, som statsministern säger.

Det här får ni inte sprida, men husse är rasist, det säger han att alla är, som opponerar mot regeringen.

  • Det kan inte vara möjligt?

Det säger Statsministern, säger husse, jag har inget val, jag tror som husse, hur i helvete skulle jag annars få någon mat?

Titta du, det hjälper inte.