Vi hade varit ute på vår morgonrunda, därefter tog husse sin frukost. Jag fick inget annat än vatten. ”Hungriga hundar jagar bäst”, sa han. Jag kan inte annat än hålla med, för är kistan full, så är den och då blir jag gärna lite bekväm. Jag trodde vi skulle ut och jaga, men där bedrog jag mig. Plötsligt drog husse iväg med orden:” Husse måste iväg och lämna blod!” Det måste vara en bluff, ingen vill väl ha den gubbens blod. Han är ju så rädd om det, så han tillåter inte mig att slicka upp det då han blöder. Jag river honom ibland av misstag då vi leker. Jag får kolla med honom då han återkommer, mig behöver han inte bluffa för, han kan säga som det är.

Det tog bara en timma, så var han tillbaka och jag for i vanlig ordning omkring honom yr av glädje, trodde han, men det var fråga om en protest-dans, därför att han lämnat mig ensam. När jag lugnat ner mig frågade jag: ” Vem tusan vill ha ditt gamla blod!” Det är inte gammalt, det produceras nytt varje dag påstod han. ” Jasså, det visste jag inte, en annan gång sa du att du var för gammal att lämna blod.” Ja, då var jag det, men det gällde inte idag, den här gången var det fråga om ett PSA-test. ”Det behöver de inte ta på dig, du har ju ingen prostata?” Det har jag också frågat, men då sa de att de kanske inte fick bort allt, så därför testar vi. ”Åh fan, är det så de gör?” Just så gör de, för att upptäcka, om det är något nytt på gång, men jag tror det är sista gången de kallar, efter fem år och ingen förhöjning av PSA-värdet blir man friskförklarad, samtidigt läste jag att medellivslängden efter en prostataoperation är 5 år. ”Säger du det, så du blir friskförklarad för att kunna dö?” Så klart, man kan ju inte dö om man är död. ”Så långt tänkte jag inte.”

”Blir det någon promenad före lunch?” Det är klart det blir, än är inte gubben död! ”Jasså, jag blev lite osäker efter allt det här dösnacket.”

Efter operation, inget fel på det trycket! ”Det där ju inte du husse?” Det har jag inte påstått.