Husse berättar för mig att Kennelhosta finns i det område där vi bor och att jag inte får nosa på andra hundar, Glädjedödare kallar jag honom för, själv nyser han minst en gång om dagen och det så högt, att det kan väcka en död. I det här fallet är det nog bäst att lyda för hostan kan hålla på ca 10 dagar innan den klingar av, dessutom kan feber spä på lite extra en och annan dag och vill det sig riktigt illa kan jag få lunginflammation. Ett sådant hundliv vill inte jag ha, så jag ska försöka komma ihåg vad husse sagt. Det blir inte lätt, då man är ute och känner härliga hannars odörer, för då tappar jag sunt förnuft totalt och bara längtar efter kärlek. Husse ropar fy varje gång när jag juckar mot någons ben, och menar på, att så mycket får man inte tycka om någon, vem det vara må. Det som är roligt och stimulerande är förbjudet, sådant är hundlivet, det kan jag intyga om ni inte visste det förut.

Tillbaka till kennelhosta, du kan vara lugn, sa husse, du är vaccinerad och skulle du ändå bli smittad, så kommer du lindrigt undan påstod han. Han tror han vet allt, om han bara visste hur fel han har. T.ex. då vi är ute och går, så tror han, att han bestämmer, men då misstar han sig totalt, för jag vet före honom var han tänker gå. Det är hundars telepatiska förmåga, som han inte insett att den finns. Jag vet således vad husse tänker göra och viker av åt det håll han tänkte gå.

  • Hur tusan kunde du veta att vi ska vika av här?

Det skulle du allt gärna vilja veta, men se det du, behåller jag för mig själv.

Det heter telepati.