” Klockan 10.30 Påskafton burade husse in mig i bilen och låste fast buren med ett säkerhetsbälte. Vi var inte alls överens, han tvingade in mig i buren, diktatorn, sedan sa han till mig att lägga mig ned och njuta av färden. Jag vägrade, han är ju inte klok, hur kan han tro att jag ska koppla av då jag inte kan se var jag är. Bilen svängde så att locket på vattenskålen flög i iväg och allt vatten skvimpade ut i buren. Fy fasen vilket hundliv, vem tror han att han är. Det tog minst en och en halv timma innan vi var framme och jag stod upp hela tiden och parerade för hans vingliga färd. Jag begriper då inte varför någon inte stoppade honom och ibland stannade han och påstod att det lyste rött. Kör på är min åsikt, så att vi kommer fram, inte behöver vi stanna för kommunister och sedan påstod han att det lyste grönt och då körde han, trots att jag vet att han inte är Miljöpartist.

Väl framme vid hotellet och efter rastning vägrade jag att gå in. Här bor inte jag, jag satte alla benen i bromsläge och den idioten försökte dra mig in på hotellet och uppför entrétrappan. Det klarade han inte så det blev ett lyft. Vid incheckningen var det lugnt en stund, därefter skulle han ha in mig i hissen, jag vägrade, då drog han in mig över tröskeln. När vi kom upp var det en trappa igen, jag vägrade, så lätt ska han inte få det, det blev ett lyft igen, sedan var vi framme vid rum 103, ett specialrum för hundar. Rummet hade bokats av Per och Alexandra och när vi väl var inne packade husse upp matskålen och vattenskålen och serverade mig oxköttpaté och valpfoder. Jag vägrade äta, jag ville bara därifrån igen. Som tur var ringde telefonen, det var Per och han och husse bestämde att vi skulle ta en runda på stan, det passade mig utmärkt, det var bara det där kruxet med trapporna.”

Kom nu, larva dig inte du kan ju gå i trapporna hemma utan problem, vad är det här för larv?

”Jag vägrade, det är inte samma trappor, begriper du inte?”

Nä, det gör jag inte kom nu och krångla inte!

”Jag vägrar!”

Ska vi komma vidare, får jag väl lyfta ner dig, men du väger 13 kilo, så nästa gång får du gå själv.

”Tjata inte utan lyft nu!”

Hon är visst bortskämd,sa Per.

Hon är så tuff hemma, så jag begriper ingenting, sa husse.

”Det sista håller jag med om, men väl ute på gatan drog jag iväg direkt.”

Var ska du, du kan väl inte veta var vi ska, sa husse?

Hon vill tydligen bestämma var vi ska , sa Per.

”Färden gick över Oskar Fredriks bro, därefter utmed Revensgrund förbi Spången, sedan gick vi i Strömparken utmed laxtrappan. Vi tog en runda i Knäppingsborg, passerade Gamlebro och gick Kvarngatan upp till Arbetets museum och vandrade omkring i Industriområdet, passerade Strykjärnet och kom ut på Kungsgatan och fortsatte på den norröver framtill Slottsgatan, där vi gick i ostlig riktning ned till hotellet.
Jag vägrade, samma procedur, som förra gången och husse begrep fortfarande ingenting. Uppe på rummet pekade husse på matskålen, jag vägrade. Han försökte med fläsk lindat runt hud, han försökte med torkat oxkött. Jag vägrade. Okay valet är ditt, gör som du vill, jag tänker inte äta åt dig, sa husse. Sedan försvann husse och jag blev lämnad ensam på rummet och jag väntade på vad ska ske härnäst. Det hände ingenting på en lång stund, men så kom hela familjen Alexandra, Per, Linus och Emilio och då blev det fart på mig och jag dansade runt och gav dem alla massor av slick.”

Du kan ta hunden med dig, vi har hittat ett ställe Laxholmstorget 3, där man får ta med sig hunden in. Vi blev förda långt in i lokalen, där det bara var vi som bänkade oss, husse kopplade mig till en pelare i matsalen och jag kunde se hur alla blev serverade och åt. Husse försökte ge mig en bit av sin oxfilé, jag vägrade. Efter ett tag kom kyparen in och sa:”Ni glömde att beställa något till hunden och han böjde sig ned, lockade mig med en skinkskiva, jag tvekade, men en liten bit gick ned. Kyparen satte skålen på ett bord bredvid och efter att husse trugat mig med några skivor satte han ner skålen framför mig och jag åt för första gången denna dag. Vi återvände till hotellet och efter en stunds vila försvann husse igen och lämnade mig ensam. Vad han sen gjorde hela kvällen det vet inte jag, men kl.00.00 kom han tillbaka och lät mig komma ut och vi tog en runda runt Stadsteatern innan vi gick till kojs. Det var min första Påskafton det”