Jag har nosat kring en hel del i den friska höstluften. Efter lördagens regn kom åter solen och gjorde underverk. Innan dess på fredagen var jag i Äpplelunden smakade på flera olika sorter. En del aromatiskt härliga för nosen och en del syrliga för gapet.

På söndagen var det stranden utmed Gamlebyviken som fick påhälsning. Vattnet låg som en spegel och en ensam svan simmade lugnt och makligt fram i viken. Varför den var ensam vet jag inte, de brukar ju vara två. Ren och fin var den i sin vita skrud. Ibland hjälper det inte att vara fin, ensamheten kan komma ändå. En båt annalkandes och två personer klev ur och vandrade motsatt riktning. De gjorde ingen notis om mig som många andra gör, men jag tog inte illa upp eftersom jag fått upp ett spår på något bättre. Husse begrep ingenting utan hojtade: ”Vad har du bråttom för, det är ingen som väntar på oss, ta det lugnt, vi har hela dagen på oss.

På måndagen sken solen och husse hade ärende till varvet, det var bara att hänga med, bättre det än ligga hemma och vänta på hans återkomst. Han klättrade upp på däck och tog sig fram till fören. Han hade kniv och lina med sig. Jag såg inte vad han höll på med från min plats akter om båten i korgen. Jag tror han höll på en timma där framme och jag spanade hela tiden efter ett tecken, men inget kom, då han äntligen kom ner hoppade jag omkring honom, han gav mig en klapp och sen sa han: ” Husse måste jobba, stanna där, husse kommer snart”, en gammal välkänd klyscha, det betyder mer väntan.

Sedan fyllde han 12 pytsar med vatten och när han var klar med det sa han: ”Nu har husse burit fram 36 liter vatten, som ska hängas i presenningen, det blir 18 kg på varje sida, hoppas den ligger kvar med den tyngden!” Konstig prick husse, som klär båten till vintern och låter mig vara naken. ”Presenningen ska läggas på efter sedan varvet har konserverat motorn, kom nu Lizette, nu åker vi hem och äter”. Det tyckte jag var positivt, så jag hängde med hem utan att protestera. Väl hemma blev det oxpaté till mig och husse åt pytt i panna med ägg och rödbetor.

I väntans tider!