Hej det har gått 18 dagar sedan jag skrev något till er. Jag förstår att ni saknat mig. Jag har varit upptagen med att ta hand om husse. Han har levt i sin egen lilla bubbla, likt björnen har han gått i ide. Jag accepterar inte det utan jag har med lagliga medel fått honom på fötter. Låt oss ta tjuren vid hornen och göra något vettigt av den narren till björn.

Idag tog han fram en griljerad skinka. Ni ska inte tro att jag var den förste som fick smaka. Hör och häpna, han började äta av den själv, smackade och åt och lovprisade dess goda smak, vänd mot mig säger han :” Det här skulle du smaka, det är smaskens må du tro.” Hit med en bit då och stå inte där och smaska och fresta mig din egoist!” Hör du, dämpa dig lite annars blir det inget alls, sitt nu vackert, så ska du få!” Jag lade mig ner i rent trots, för att visa att det är jag som bestämmer, men det gick han inte på denna gång. ”Sitt!” sa husse. Jag satte mig enbart för jag ville inte missa skinkbiten, ”Duktig vovve”, sa han med härskarmin, tyrannen. Vad gör man, då man är fången i maktens garn, bäst att lyda om man ska få något i sig, men oj vad jag hatar, då han håller på, på detta vis. Nästa kommando: ” Vacker tass!” Vad då för, du har ju inget i handen?” Vacker tass, sa husse, har du redan glömt att tacka, vacker tass gäller både för tack och adjö.”

”Tack och adjö med dig själv då husse, behåll skinkbiten, jag krusar dig inte, jag hittar alltid något gott ute om jag inte får det här hemma.” ” Kom tillbaka Lizette, du får skinkbiten, om du struntar i att äta ute!” ”Okay då, jag är inte omöjlig då det vankas läckerheter!” ” Jag vet det.” ”Blir det något mer eller?” ”Okay, du får en bit till om du lyder på ”Ligg!” Jag lade mig ner och fick en skinkbit till. Sedan blev det ”Sitt!” ”Vacker tass! Ligg! Sitt!” i ett flertal omgångar och slutligen: ”Nu slutar vi, skinkan ska räcka hela veckan!” Så var det slut på den exercisen för att få några skinkbitar, så har det vi som lever hundliv. ”Kära läsare har ni samma helvete för att få något i er?” ”Kommentera, jag lämnar inte ut er adress, det gör husse så gärna!”

Oss emellan, det gäller bara att få honom att tro att det är han som bestämmer. Till mina hundvänner: ”Nu vet ni, människor är otroligt lättlurade, smaklig måltid!”

Varför Khadaffi? Han åt inte griskött. Han hade Storhetsvansinne och idag frågas: ”Vart tog pengarna vägen? Vem tog dem, de hade ju kunnat föda all världens hundar.”