Från dag till dag syns ju ingen skillnad men på 4 veckor händer en hel del. Antalet upptåg bara ökar och jag blir styvare i korken för var dag. När husse leker med mig rispar mina skarpa tänder revor i hans händer. På förmiddagen då husse tog en tupplur hittade jag en sån där konstgjord blomma med frigolit fot, med den spred jag frigolitbitar i hela vardagsrummet. Husse var inte lite förvånad då han kom upp. Han tog fram en konstig grej, som åt upp all frigoliten och jag skuttade omkring den där hungriga tingesten hela tiden. ” Inget ont. som inte har något gott med sig, det är flera veckor sedan jag dammsög, så tack ska du ha din lilla rackare”, sa husse. Han ropar bara fy när jag biter i elkablarna och då jag gör inne, annars klappar han om mig och säger att jag är en duktig vovve. ”Jag hade tur, som fick tag i dig även om du är ett riktigt busfrö, du är verkligen en rolig hund, kanske du får för mycket paté, så pigg som du är”, säger husse.
På eftermiddagen var vi på varvet och hälsade på båtfolket och jag går fram till alla tvåbenta varelser jag stöter på, och alla säger att jag är så söt och att de vill ta med mig hem. Han får passa sig husse, för sköter han sig inte så sticker jag. Jag måste erkänna att jag gnäller lite då han lämnar mig, men jag tystnar, så fort han kommer, så han vet inte om det. Jag måste ju vara lite smart, så han inte tror att han är oumbärlig. Jag måste medge att jag har ett jäkla bra matställe. Husse säger: ”Du äter som en häst och bajsar som en fågel”. Det där är inget jag lyssnar på för det är obegriplig rappakalja.
När vi kom från varvet tog vi en lekstund i gröngräset, sedan gick vi hem och vilade.