Lizette, du får ta i lite,om du ska få loss den där grenen, den har frusit fast, jag har sett att du klarar större grenar än den där.

”Jag vet, det där var en tjurskallig en och den gick av, den tålde inte rycket jag gav den.”

Då får du ta en annan!

”Okay husse, ett bra förslag, har du själv lärt dig något nytt idag?”

Nytt och nytt, kanske snarare en bekräftelse: Då jag var inne på polisens hundsida och läste att hundägare, som har flexkoppel är skyldiga att förkorta kopplet i god tid vid möte med promenerande människor både om de har hund eller inte. Så vi har gjort rätt utan att veta att det är ett krav.

”Jasså, är det därför du rycker i kopplet och ropar stanna, så fort du ser någon komma och jag som trodde att det var för att få godis.”

Det var mitt sätt att få dig börja stanna, men nu får du bara en klapp för att du stannar.

”Jag har märkt det och accepterat det, men håll inte på för länge utan godis, för då slutar jag med att stanna!”

Nu ljuger du för mig, jag har försökt att ge dig godis, men du nekar att ta mot det, antagligen är de mötande mer intressanta än både mig och godiset.

”Jag visste inte att tvåbenta hade en sån slutledningsförmåga, men alla kan vi lära oss något av varandra.”

Det tror jag också med viss reservation för en fransk bulldogg med namnet Lizette.

”Ge inte upp husse, trägen vinner, du måste bara vara mer envis än mig. Jag förstår att det inte är så lätt för dig med ditt tålamod, men man får inte alltid som man vill, som du tycks tro.”

Jag har märkt det.