”Pingstafton satt husse och jag i ekparken utanför min balkong och inväntade Mattias och Sixten. Mattias kom i rätt tid och husse sa det måste du skriva för att Mattias är känd för att inte passa tiden. Jag fick sitta vid husses fötter i framsätet och Sixten fick ligga i baksätet i en städad och fin bil, som ser ny ut, trots sin ålder, årgång 2002, och >11 000 tillryggalagda mil, samma som nästan 3 gånger jorden runt. För att ni ska veta vad min kompis Sixten är för jycke presenterar jag honom på bild tagen i köket hos Yvonne och Sören dit färden gick.”

”Yvonne lagade till kycklingfilé och kokt potatis med svampsås. Det var så gott, så det var svårt att sluta äta och trots att husse åt, som han aldrig skulle ha sett mat förr, så fanns det, så att både Sixten och jag fick smaka. Tur för husse, annars skulle jag ha skällt ut honom. Till råga på allt fick vi även rabarberpaj och glass. Efter det tyckte husse att det var dags att göra lite nytta, så han föreslog Sören att nu klipper vi gräset, så att det blir fint till den avtalade fotograferingen på måndag och det tyckte Sören var bra. Det blev ett jädra smattrande från två gräsklippare i minst en halv timme och jag trodde det aldrig skulle sluta, det såg så roligt ut, så jag stod och gläfste och ville vara med, det fick jag inte, för diktatorn hade bestämt det, den glädjedödaren. När de äntligen hade slutat med oväsendet blev det kaffe, mandelkubb och kakor. Husse plockade i sig, så jag fick skäms, han kunde väl ha ätit mer innan vi åkte hemifrån, Mattias var mer försiktig och Sören åt sparsamt för att det skulle räcka till husse, jag lider när jag tänker på det. Vi kanske aldrig mer blir bjudna till Sören och Yvonne efter detta frosseri. När klockan började närma sig skymning blev äntligen värdarna av med oss, och jag tror de var mer än nöjda med vårt besök, för på Pingstdagen skulle de städa undan för fotografering, så att mäklaren kan arbeta fram en försäljningsbroschyr på deras fina fritidshus.”


”Hälsningar från kullerbytta vovven!”